Bilden ljuger inte, verkligheten gör det

Forsfararen dras hänförd med strömmen in i en vild ¨Den sista färden¨ miljö. Äntligen har han hittat det vildmarksrike han drömt om. Strändernas branter stupar rätt ner i älven. Rovfågeln lämnar dunungarna i redet bara för att stoja en stund med den naturtörstande paddlaren.
Bland klipporna väntar en idealisk glänta med sandstrand där han kan angöra kanadensaren och slå läger för natten.
¨Det här är livet¨ mumlar han vid lägerelden, om och om igen. Frasen utvecklas till en sång. Den typen av sång som bara upphovsmakaren själv kan njuta av.
På kartan ser han en kallkälla markerad. Den ska ligga bara ett par hundra meter in i skogen. Han klättrar uppför den branta backen med tät blandskog. Andfådd står han uppe på krönet och ser till sin fasa att skogen tar tvärslut. Kilometrar av färska hyggen tar vid. Från backen ser han att det är likadant på andra sidan älven. Skogen är också där bara en ridå längs stranden.
Med darrande knän rusar han tillbaka ner till sin vildmarkskorridor.
- Varför, varför skulle jag dit upp och snoka! Jag borde följt med en välfogad turistgrupp i gummibåt. Då hade den här älven förblivit mitt vildmarksparadis.